När min Crohns sjukdom blev okontrollerbar bestämde jag mig för att ta ledigt från jobbet ett tag. Jag jobbade som bud på ett familjeföretag och ville inte svika dem i sista minuten då det blev allt svårare att utföra mina arbetsuppgifter.
Min chef var förstående, men det var uppenbart att situationen var ohållbar i längden, så jag blev tvungen att ta beslutet att säga upp mig från mitt jobb.
Besök är en stor hjälp
Jag hade skaffat en del goda vänner under mina tretton år på företaget och speciellt en av dem kom ofta och besökte mig hemma, och flera gånger när jag låg på sjukhuset. Min chef besökte mig hemma en gång och vi träffas fortfarande ibland. Jag besöker ibland kontoret för en pratstund eftersom han bara jobbar ett par dagar i veckan sedan han gick i pension.
Dessa besök var jätteviktiga för mig eftersom jag kände mig avskärmad från allt. Allt jag såg var mina egna fyra väggar. Det hjälpte mig igenom dessa svåra tider.
Min familj var min klippa
Min familj har varit livsviktig för mig under hela min sjukdom. I synnerhet min fru, som blev min sköterska under denna tid eftersom jag ofta behövde hjälp på toaletten, med att ta mig i och ur sängen och att klä på mig. Jag vet att det låter patetiskt, men alla som har haft den här sjukdomen vet hur försvagande den kan vara. Jag har tur som har fem underbara barn som alla är vuxna nu. De var min klippa.
Någon att vakna med
På morgonen före min operation kom min äldsta styvdotter och körde mig till sjukhuset tillsammans med min fru och min yngsta dotter. De följde med till väntrummet, men när det var dags för operationen ville jag att de skulle gå, eftersom jag var rädd att det skulle bli för känslomässigt för oss alla och jag ville hålla ihop det inför denna skrämmande operation.
Mina döttrar stannade hos min fru hela dagen, och tio timmar senare när jag vaknade efter operationen fanns min fru och äldsta styvdotter vid min sida. De besökte mig varje dag medan jag låg kvar på sjukhuset och min vän kom också på besök på sjukhuset.
Få hjälp hemma
Dagen jag blev utskriven hämtade min fru och dotter mig. Hela familjen var samlad för att hjälpa mig med återhämtningen, särskilt min fru som hjälpte mig med allt... det är verkligen tur att hon tidigare arbetat som sjuksköterska!
